fuck the inevitable. idag sprack en ruta bredvid mitt huvud. kanske var det jag som gjorde det. ett utdraget inre skri i precis rätt frekvens för att få glaset att vibrera. medpassagerarna var i chock, men allt jag såg var de vita ljusstrålarnas spridda språng längs sprickorna i glaset; ett rhizom av mikroskopiska blixtar i en rörelse utan början eller slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
for real? låter helt sjukt osannolikt att en sån ruta spricker. btw, fedt nice låt + vid.
Skicka en kommentar