space zombi

i rymden kan ingen höra dig rocka.

bandet heter zombi. skivan heter spirit animal. de fem progglånga spåren heter spirit animal, spirit warrior, earthly powers, cosmic powers och through time.

jag gissar att bandnamnet (utan e på slutet) är en referens till filmen, för soundet andas italiensk syntprogg à la fulci och argento-soundtrack. men mer esoteriskt. mer postrockigt. mer psykedeliskt. med en gnutta pink floyd och tangerine dream.

jag vet inte om det ligger nån ironi i de uppenbart new age-aktiga låttitlarna eller om det här är lika ärligt trippat som den 70-talsmusik soundet påminner om. jag skiter i vilket. det här är inte bara den bästa skiva jag hört hittills i år, det är också den som äntligen fick mig att våga återbesöka platsen jag undvikit sen våren 2008. genombrottet till ära bjuder jag på en bild jag gjorde in the good old days.


hela skivan finns förresten att streama på: http://spirit-animal.info/

restrospektivt

tim l ska efter sin första gång ha sagt att han aldrig kommer kunna ta livet på allvar igen. om han upplevde insikten som positiv eller negativ framgår inte. det blev hur som helst många gånger efter det. det är sällan den där första insikten tillfredsställer. en skev linje påbörjas och med den en önskan om en fullbordad cirkel. det är sällan den sluts första gången. sällan de efterföljande gångerna sluter den heller.