det nästan tvångsmässiga sökandet efter nya auditiva kickar har sjukit i intensitet.
the quintessence blev en besvikelse. jag lyckades inte hitta fröet till den oförklarliga kringlande klätterväxt raja ram har vuxit sig till.
mina 1.18 GB schweizisk synth ligger i papperskorgen. har knappt kunnat lyssna, de äcklar mig på samma sätt som scatman john gjorde när jag var liten, fast dubbelt. de är ju två.
men: booka shades senaste gjorde gott idag. förstår inte hur jag har kunnat missa dem.
oh yeah... oh yeah... oh yeah the moon... beautiful the sun... even more beautiful oh yeah... oh yeah... oh yeah
beautiful oh yeah... oh yeah...
good time
taxiresor gör mig alltid lite obekväm; det är något med alltför närgånget reciprokala relationer av ekonomisk art som bränner lite. emedan vännerna pratar loss med chauffören sitter jag och känner mig otillräcklig/otacksam. jag vill bara fram, jag har inget att säga mannen bakom ratten, men känner mig i mitt tigande som en känslokall torsk som slänger sedlarna på horan efter att ha använt henne. jag tackar alltid när jag kliver ur.
därför var hemresan igår höjdpunkten på kvällen. därför kan en taxiresa bli en uppenbarelse. melodin känns bekant, mer än bekant, min. musik du lyssnat på så mycket att du införlivat den. my shadow's shedding skin. något om hur tool påminner honom om makedonsk musik, hans. vi pratar roskilde 2006. pink floyd. 60-talsmusik. innan jag kliver ut frågar jag om jeffersson airplane. innan jag kliver ut har jag en lapp i handen med ordet "yello" på. schweiziskt synthduo från 80-talet. aldrig hört talas om.
kommer hem. googlar.
oerhört märkligt. inte helt tilltalande estetik. eddie meduzas onanistiska musikvideo på svamp (om man ska vara riktigt skeptisk). inte desto mindre: 1,18 GB ny musik på datorn när jag vaknar.