naturen är en sfär vars centrum finns överallt och vars omkrets inte finns någonstans, säger den franske 1600-talsmatematikern jag aldrig har hört talas om.
och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka meningen, eftersom kontexten är något oklar (jag läser den i en text om en fransk 1700-talsarkitekt jag aldrig har hört talas om).
men jag läser om meningen och vill av någon anledning byta 'naturen' mot 'universum'. och jag tänker på william blakes vackra ord om oändlighet:
to see a world in a grain of sand, and a heaven in a wild flower, hold infinity in the palm of your hand, and eternity in an hour.
och tänker att det som fångar mig i blakes vision är att det oändliga är tillgängligt för oss, eller än mer, att vi är en del av det oändliga. att allt finns i allt, som huxley senare uttrycker det.
kanske är det oändligheten den franske matematikern talar om. var placerar man mittpunkten i det som saknar gränser? var börjar det som alltid har varit?
1 kommentar:
grymt. älskar det.
Skicka en kommentar