early discarders

med jämna mellanrum följs det härliga högerbladet av en klockren serie som på pricken fångar den stockholmska skitnödigheten vi alla, på ett eller annat sätt, är med om att upprätthålla. den utgår från ett kritiskt inifrånperspektiv och det är det som gör den så träffande och samtidigt djupt mänsklig; pelle forshed och stefan thungren är inga haters men hittar samtidigt det komiskt tragiska hos aktörerna på fältet kallat 'stockholmsnatt'.

under en konversation om att ute blir det nya inne, att 2009 är moget för tidigt 90-tal och att midjeväska borde ersätta chihuahuan (nu när de stackars små liven återgått till att vara hundar och inte accessoarer) inser jag det stockholmsnattska i att sitta, om än ironiskt, och dissa och diskutera det nya årets trender. jag är ingen hipster, har aldrig varit på spy bar och upptäcker alltid, när jag tittar på random gammal bild, att jag ännu en gång totalt lyckades missa modemålet det året (vilket ju, om jag tänker ett steg längre, får mig att misstänka något om mina nuvarande odds). jag visar senaste stockholmsnattstrippen för polaren.


halvt ironiskt, halvt hoppfullt kommenterar jag:

- det här är du och jag. early discarders.
- absolut. 2009 sög, svarar min briljante vän.