jag läste sällan serier som barn (annat än kalle ankafrågamigintevarför) och missar därmed helt och hållet nostalgiaspekten av den marvel revival som råder på filmfronten.
däremot köpte jag black hole under min tid i andningshålet göteborg och har sen dess upplevt en annan sorts passion kopplad till serieformen. kanske lite mer distanserad än den jag aldrig upplevde som barn, eftersom jag varken läste stålmannen eller x-men. det är inte hjältar att identifiera mig med jag letar efter utan... jag vet inte. onödigt att försöka sammanfatta min åtrås obskyra objekt i en mening. poängen är att jag i vuxen ålder har skaffat mig en guilty pleasure - att raida serieteket på jakt efter verbovisuella kickar och jag är just på väg att lämna tillbaka en påse full med serieböcker varav simon gärdenfors simons 120 dagar var den klara vinnaren.
med en naiv, enkel stil som påminner om en blandning av manga och japanska tv-spel från tidigt 90-tal tecknar han fram en amoralisk historia om hur han soffsurfar i 120 dagar och hinner med allt från att ligga med jagvetintehurmånga tjejer till att bli bjuden på meskalinkaktusar, promota sitt band (las palmas) och bli mordhotad. och komma till djupa insikter om livet, men allt i en så lättsam, humoristisk och ärlig ton att det inte går att inte sluka alltihopa.
däremot köpte jag black hole under min tid i andningshålet göteborg och har sen dess upplevt en annan sorts passion kopplad till serieformen. kanske lite mer distanserad än den jag aldrig upplevde som barn, eftersom jag varken läste stålmannen eller x-men. det är inte hjältar att identifiera mig med jag letar efter utan... jag vet inte. onödigt att försöka sammanfatta min åtrås obskyra objekt i en mening. poängen är att jag i vuxen ålder har skaffat mig en guilty pleasure - att raida serieteket på jakt efter verbovisuella kickar och jag är just på väg att lämna tillbaka en påse full med serieböcker varav simon gärdenfors simons 120 dagar var den klara vinnaren.
med en naiv, enkel stil som påminner om en blandning av manga och japanska tv-spel från tidigt 90-tal tecknar han fram en amoralisk historia om hur han soffsurfar i 120 dagar och hinner med allt från att ligga med jagvetintehurmånga tjejer till att bli bjuden på meskalinkaktusar, promota sitt band (las palmas) och bli mordhotad. och komma till djupa insikter om livet, men allt i en så lättsam, humoristisk och ärlig ton att det inte går att inte sluka alltihopa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar