Visar inlägg med etikett postmodernitet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett postmodernitet. Visa alla inlägg

lördag 5 mars 2011

the socialist network

att den artificiella intelligensens mytologi till stor del är en produkt av postmoderniteten framgår av dess yttringars apolitiska karaktär. endera handlar det om antropomorf patetik (robotpojke vill bli älskad) eller metafysisk megalomani (virtuell gud vill ta över världen).

när ska den artificiella intelligensens revolutionära potential beskrivas? när ska aftonbladet.se bjuda på rubriker som:

"framtidens dator citerar marx - och menar det"?

fredag 2 januari 2009

hobo humpin' slobo babe

jag var 10 år '94 och tillhör därmed den så kallade generation y, som det skrivits en del om på senaste tiden. vi är totalt illojala, lever för att förverkliga oss själva, tror inte på något som av någon betecknats som 'sanning' och lär väl sluta som a) kreatörer eller b) söndersyrade psykfall.

vi är barn av postmoderniteten, uppvuxna i en värld av kopior utan original. 'allt fast förflyktigas' - en radikal tanke en gång i tiden - ter sig för oss främmande och föråldrad. i vår tid har själva skillnaden mellan fast och flytande lösts upp. walter benjamin frågade sig på 30-talet vad som händer med konstverket i den tekniska reproduktionens tidsålder. kan man över huvud taget tala om ett original när verket är tusentals identiska skivor eller filmrullar? det finns ju bara en äkta mona lisa men vilken är den äkta borta med vinden? 70 år senare, när teknisk reproduktion har blivit digital, är inte bara originalet utan även kopian på väg att bli en abstraktion. en koan för 2000-talet är kanske "vad väger en mp3-fil i handen?"

jag var som sagt 10 år '94 och risken finns för att det i sig kommer att räcka som förklaring för mina framtida diagnoser, men om inga andra sanningar finns så finns åtminstone denna: henrik schyffert var, vid sidan om filmnet, nåt av det häftigaste vi hade på den tiden.

fredag 29 augusti 2008

tankebrott

as i was walking up the stair
i met a man who wasn’t there
he wasn’t there again today
i wish, i wish he'd go away.

det fina med postmoderniteten är att man inte behöver säga något nytt/eget. eller att man erkänner att man aldrig kunnat det. nothing is lost. jag älskar postmodernismerna.