jag drömmer om att ramla över kanten. på natten. på dagen drömmer jag om den mjuka, varma kroppen som på något sätt har något med det hela att göra, jag vet inte hur.
mitt psykosociala experiment tog en oväntad vändning idag. aldrig anade jag att mitt första betalda jobb för en tidning skulle utföras med spade. att mitt första möte med sofi fahrman skulle äga rum iklädd hantverkarbyxor.
jag skäms över att jag skäms. men det är det som är utmaningen.
en svag irritation när jag ser dem sitta bakom fönstren, framför datorerna, medan jag gräver, gräver, gräver. tills min medgrävare klagar på samma sak och jag förklarar att textproduktionsprocessen är nog så krävande, om än på andra sätt.
jag undrar om de kommer känna igen mig när vi möts på samma fält. jag vet inte om jag är stark nog att vilja det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar