måndag 24 november 2008

bortom nihil - tool illustrerat av unkle

konsten är att tända eld i vakuum.

det är det som som skiljer ett band som tool från ett band som shining. det senare är ett av dem svartaste jag hört, nästan unikt i sitt slag och inom black metal. även om genren i övrigt förmedlar ett antispirituellt budskap vittnar de ockulta inslagen om en sorts fascination för mystiken. skiljelinjen mellan mystik och spiritualitet är knappast självklar. shining däremot, står med båda fötterna på - eller rättare sagt i - jorden. ren destruktivitet riktad mot kroppslig materia. hat och självhat. inga pompösa hyllningar till satan. inte ens skogsromantik som förmildrande omständighet.

på andra änden av det spirituella spektrat finns band som kula shaker. en sorts psykedelisk poprockversion av hare krishna. govinda jaya jaya.

det är inte svårt att bekräfta tomrummet. det finns där. lika enkelt är det att förneka det. vi behöver bara hyperventilera.

konsten är att tända elden. att våga ta vägen genom de mörka rummen men inte stanna där.

i och med insikt ska du förgå, menar shining. great hosannah, sjunger kula shaker.

det är där ett band som tool skiljer sig.

and in my darkest moment, fetal and weepin'
the moon tells me a secret, my confidant
as full and bright as i am, this light is not my own and
a million light reflections pass over me.

it's source is bright and endless, she resuscitates the hopeless
without her we are lifeless satellites dreamin' dreams
and as i pull my head out, i am without one doubt, don't want to be down here
soothing my narcissism, i
must crucify the ego before it's far too late, i pray the light lifts me out

inget löfte om en ny tidsålder. ingen självömkande sång om undergång. bara ett konstaterande av hålet och ett hopp om att hitta det som är bortom; att genom insikt stoppa tunnelns förintande flöde:

1 kommentar:

Anonym sa...

Stockholms stad saknar dig.