jag har återfått den dåliga vanan att sätta poäng på filmer. inte kosher. det känns ointellektuellt och respektlöst att reducera en hel film till en siffra. jag skyller på henne. och min klogg. jag poängsätter för att jag ska komma ihåg vad jag tyckte om respektive film i slutet av året. böcker och skivor får nöja sig med + eller -.
med det sagt blir det väldigt lätt att beskriva mitt helhetsintryck av göteborgs filmfestival 2009: en jävla massa 3:or. okej filmer som gör jobbet men inte sticker ut. sen fanns ju undantagen. en kort resumé:
waltz with bashir - en av de absolut starkaste filmer jag sett. i mitt liv. en tecknad dokumentär om massakern i sabra och shatila. karaktärerna är verkliga, rösterna tillhör dem själva och animationerna manifesterar deras minnen och det gränslöst tomma nuet.
5/5
the hurt locker - ännu en krigsfilm men med helt annan approach. katherine bigelow skildrar sorglöst amerikanska bombdesarmerande adrenalinjunkies i irak. dramaturgiskt originell, ingen direkt story, en livsfarlig situation efter den andra där "fienden" förblir abstrakta karaktärer i bakgrunden. det märkliga tempot (en sniper-duell i realtid; det siktas, missas, laddas om, siktas, missas, laddas om) gör filmen till ett slags realistisk post-action.
4/5
milk - förvånansvärt sentimentalt av gus van sant, om gayrörelsens frontfigur harvey milk som mördades 1978. intressant historia som hade vunnit på att skippa de hollywoodska stråkarna.
3/5
tony manero - bisarrt och underhållande svart komedidrama från chile om en egoistisk, osympatisk travolta-look-alike under juntan. han dansar inte som en gud (mer som en fallen ängel med brutna vingar) och han är hänsynslös i sin vilja att vinna tävlingen för att bli chiles tony manero.
3/5
not a war story - slentrianmässigt ihopplockade animerade kortfilmer från israel. även om enskilda bidrag sticker ut saknar helheten struktur och kontextualisering.
2/5
den du frygter - dansk psyko-thriller om en passiv familjefar som tagit en paus från sitt välbetalda jobb och anmäler sig till ett testprogram för en ny antidepressiv medicin. i takt med att hans initiativkraft ökar börjar han bete sig allt märkligare mot omgivningen. inget mästerverk men spännande och en snygg twist på slutet.
3/5
revolutionary road - förstår inte riktigt vad kritikerkåren ser i detta artificiella och oinspirerade relationsdrama. kate winslet spelar över och sam mendes kommer inte i närheten av vad han gjorde med american beauty.
2/5
pomegranates and myhrr - fin kärlekshistoria om en ung palestinsk kvinna vars man blir fängslad av israeliska armén på felaktiga grunder. välspelad och kritisk utan att hetsa och med en subtil underton av kampen mellan traditionalism och progressivitet.
3/5
until the light takes us - inte bristfri, men mycket underhållande dokumentär om norsk black metal där både darkthrone-fenriz och varg vikernes ger sina perspektiv på fenomenet de var med om att skapa. även ett ömkansvärt inhopp av frost från satyricon.
3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar