old ravers gone nu rave

jag tillhör dem som ser prodigys konstnärliga karriär som en ständigt fallande linje med debutskivan experience i toppen. nu när invaders must die har släppts talar recensenter om en återgång till det ursprunliga soundet. hej hej warehouse rave, hej på dig warehouse rave. eller nåt. allt jag hör är bleka halvplagierade ljud från gamla låtar. och det under skivans bästa stunder. under större delen av lyssnadet försöker jag värja mig mot den hemska känslan av indiekids som tycker att electro-remixer av känn ingen sorg för mig göteborg är "bäzt att dansa till!!!!1" och att klaxons på debaser slussen är såjävlaräjv.