missionären

på väg till vasastans brattigaste sunkhak blev jag tilldelad mormons bok av en trevlig ung man med sanslöst stora pupiller (tro är uppenbarligen centralstimulerande). samfundet fungerar ju som hela det sekulära usa:s slagpåse och denne yngling såg så vilsen ut i sitt försök att förklara sig utan att stjäla min tid att jag barmhärtigt tog emot boken. passiv mission kallas det. jag höjer inte nävarna mot den som inte vill mig ont, utan bara har en annan uppfattning om det goda. må den sekulära sekt som lagt beslag på begreppet "humanist" ta lärdom.