den intellektuella klockan har muterats till en allmänt existentiell och tickar så högt att den håller mig vaken hela natten. det enda som befriar hjärtat från klappkören är de uppbrutna rytmerna i aggressiv d'n'b. knappast lugnande, men det överröstar tankarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar