weirdo

den intellektuella klockan tickar och tangentbordets smattrande blir desperationen manifesterad.

att börja.
att hinna.
att bli.

under sankt eriksbron rinner insikten att crumb är vi i koncentrat. precis som hans teckningar är han själv en grotesk variant av våra drömmar, viljor och mörka behov. kanske är det just i urvattningen våra ambitioner drunknar.

(allt jag aldrig skrev
blir summan av mitt författarskap inverterat.)