jag tackar er. för att gränsen äntligen är överskriden. spegeln är sönderslagen. men vad speglar skärvorna? kan ni säga mig det?
att visualisera verklighetens sönderfall. en klyscha kanske. inte när de lyckas. adrian lynes jacob's ladder. polanskis repulsion. för att nämna några. galenskapens melankoli i silent hill 2, en milstolpe i mina sena tonår, en utmaning av alla mina tidigare uppfattningar om spelmediets potential.
bergmans vargtimmen för tredje gången. upphör aldrig att fascinera mig. liv ullman som frågar oss om kärlek gör sinnessjukdomen smittsam. erland josephson som klättrar väggar av svartsjuka.
tisdag 21 oktober 2008
karbonpapper
Etiketter:
adrian lyne,
ingmar bergman,
jacob's ladder,
repulsion,
roman polanski,
silent hill 2,
vargtimmen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar