armand v.

jag slängs mellan akut stressångest och självbelåten avslappning en sisådär 15 gånger om dagen.

det kostar att jaga drömmen.

ny recension finns för övrigt uppe på bokbloggen. style over substance är ju ett vanligt förekommande argument mot verk som tar ut de stilistiska svängarna, men jag har aldrig sett problemet på det sättet. jag håller inte med walter benjamin i det att estetikens egenvärde är en fascistisk föreställning; det är den dogmatiska marxistiska kulturkritikens villfarelse att döma ut allt som inte är uttalat revolutionärt som reaktionärt. däremot är det trist när stilistisk kåthet kväver ett innehåll som faktiskt finns där. dag solstads exhibitionism tar död på hans potentiellt intressanta berättelse.