torsdag 30 april 2009

ldn streaming

london town är ett dockland i förstoringsglas. smala gator, höga hus, dubbeldäckade leksaksbussar och retrotaxibilar jag vill lyfta upp mellan tummen och pekfingret innan jag inser att honey, you’ve been shrunk too.

tjuvarnas museum är magnifikt och även om sarkofager och faraoner inte längre rockar min båt finns magi i de flertusenåriga keltiska fornlämningarna. ett stycke världsarv under ett och samma tak, en labyrint av fryst historia. en stor dansande shiva möter min blick och jag suckar av välbehag.


national gallery och jag väntar på att det stendhalska tillståndet ska infinna sig, men tomrummet mellan jag och tavla kvarstår. dock – caravaggio i fullformat är inte att leka med.


födelsedagsfest i raketfart i warehouselägenhet till twist and shout and whatnot men allt blir till taktfast techno i euforins pulveriserade hav.


charing cross road är livsfarlig för den bankrutte bok- och filmälskaren och jag inhandlar en sebald, en chabon, en greenaway, en bergman och en welles för pengar jag inte har.


de samtida tavlorna i national portrait gallery masturberar den brittiska stoltheten med sådan slakhet att jag hoppar direkt till antiklimax utan att passera ’gå’. pinters porträtt är det enda som fångar mig, det är något med blicken och den domendagsdoftande bakgrunden. här har konstnärens utgångspunkt varit ’känsla’ snarare än ’kändis’.


brick lane – pleasantly insane. tibetanska dumplings och mängder av billiga tischor jag inte har råd att köpa. en välbalanserad blandning av hipsters and hindus. jag vet inte vem jag är men jag är mindre främling än i mitt eget hemland.

onsdag 29 april 2009

punkt punkt komma klar

det bästa med london är berlin.


måndag 20 april 2009

konsten att gråta i kör


















grym film, grym bok, läs min recension och leta sen upp båda. for helvede!

lördag 18 april 2009

way in my brain



med tanke på att jag knappt lyssnar på annat för tillfället känns det minst sagt overkligt att jag om några dagar kommer vara i staden där allting började! nyp mig nån cuz' i don't wanna i don't wanna go insane!

och så här lät det på den gamla goda tiden. men då var jag för liten. ska kompensera det med att lära mig alla de här movesen och återinföra dem på shoreditchs dansgolv. bättre 16 år sent än aldrig!



och bara för den goda smakens skull kommer en sl2-video till, för den är faktiskt snäppet snyggare (och bättre låt).

fredag 10 april 2009

svindel. känslor


en gammal bekant jag inte träffar längre höll en gång en utläggning om att det inte var skivan han precis hade hört som var dålig, utan han själv. i egenskap av lyssnare, alltså. han hade inte uppskattat den så mycket som han trodde att han skulle göra och istället för att klandra musiken menade han att det var han som ännu inte hade uppnått den grad av lyssnarkompetens som krävdes för att förstå den.


som den extremrelativist jag var ("kvalitet existerar inte") tror jag att jag tyckte resonemanget var pretentiöst och elitistiskt. jag har fortfarande svårt att tänka mig att kvalitet kan definieras i absoluta termer. men... att ha tillräcklig självkänsla för att inte omedelbart slå ifrån sig det man inte förstår, att känna sin otillräcklighet och ge sig fan på att inte stagnera i den - det är grunden till utveckling. håller man sig enbart till den stig man själv har trampat upp dansar man ringdans med sig själv. för övrigt är det intressant att reinkarnation, som ju är ett slags straff, i västerländsk tappning har blivit belöningen.


svindel. känslor är en liten essäroman med svindlande djup. jag har läst, fascinerats och förstått att jag kommer återkomma till den med jämna mellanrum och se om jag lyckas skrapa bort ännu några lager från ytan.

min recension finns att läsa på bokbloggen.com.

söndag 5 april 2009

dubstep - connecting people

så jag och min återfunne tysk-ungerske barndomsvän är på väg hem efter en tvåtredjedelslyckad klubbkväll (skönt sällskap, grym musik, genomrutten lokal) när följande scenario utspelar sig:

sveavägen, utsidan av den affischtäckta muren som skiljer observatorielunden från gatan. på väg mot mcdonalds snackar vi klubbar inför hans nästa sverigebesök och jag ser just en poster för all out dubstep. nämner klubben i förbifarten. sekunden senare ropar nån från andra sidan muren: "gillar du dubstep?". en gullig liten blond kille i adidas zip-tröja, säkert inte äldre än 19, som också är på väg med sin polare till fyllekäksmeccat några meter längre fram. han frågar om jag ska på nästa event och jag svarar kanske. sen får det sociala ge vika för hungern, vi säger "hej då" och koncentrerar oss på att beställa.

och jag tänker i efterhand att det är fascinerande att blotta nämnandet av ordet 'dubstep' skapar samtalsämne två okända människor emellan. eller, vilket i det här fallet stämmer bildligt såväl som bokstavligt, överbryggar murar.