cockaboody

alltså. hade jag vetat att jag kommer sitta och köra 12-timmarspass hade jag valt ett annat ämne att skriva om. nånting tråkigt. nåt som inte får mig att sätta mig vid datorn så fort jag vaknar och stänga av den först när jag ska lägga mig. nåt som inte får mig att hoppa upp sekunden efter att jag somnat till för att jag bara måste lägga till det här i det där stycket.

skriver hur som helst om det tämligen smala ämnet animerad dokumentärfilm, med utgångspunkt i, just precis, waltz with bashir. det finns fler, dock. den här till exempel:





det är sällan jag kallar nåt genialt och verkligen menar det. men det blir inte mycket finare än såhär. paret hubley har spelat in sina två små döttrars röster när de leker och bråkar och svamlar historier som är märkligare än en surreliastisk 60-talslåt, men med den stora skillnaden att det enda flickorna trippar på är barndom. en helt vanlig dag hemma hos familjen hubley.

sen har föräldrarna gjort animationer till det autentiska ljudmaterialet. resultatet är en blandning av vardagsrealism och barndomsfantasi. vilken otrolig närvarokänsla! vilken underbar användning av mediets potential! det här är animerad dokumentärfilm när den är som bäst.

the day the music died

ipred tog effektivt kål på mitt liv som pseudo-dj (det vill säga hobbyn att leta upp massa musik och rekommendera för folk). faktum är att ipred effektivt tog kål på mitt musiklyssnande över huvud taget. och nu när jag äntligen har fixat spotify så finns ju inget av det jag lyssnar på. det är ju en jävla tur att youtube fortfarande finns.



att det inte behöver vara mer komplicerat än såhär. non-newtonian fluid på en fet baslåda. it's dancing! fet låt, för övrigt.



psystep?

billgren besiktigad

martin hägg menar att ernst billgren snarare än konstnär bör betecknas som livsnjutare. jag föreslår entrepenör.

nu har billgren byggt en bok. min recension finns på bokbloggen.com.

en sällsam sommar

ibland sammanfaller de yttre och inre omständigheterna med en nästan magisk perfektion. rubba inte mina cirklar. om några dagar åker den siste jag har ett regelbundet umgänge med. sen kan mina drömmars sommar vecklas ut framför mina fötter.

det är en farlig lek, att gräva ner ens sociala varelse till förmån för ens intellektuella. risken finns att man glömmer var man gömde den. men när frågan som plågar en inte är "hur ska jag hinna med allt jag måste göra?" utan "hur ska jag hinna med allt jag vill?" finns inga alternativ. jag går i ide i sommar, mer vaken än på länge. grottan är passagen. passagen är nu.

så för att vara mer konkret: jag studerar i sommar och skriver. två oförtjänt lyxiga sätt att försörja mig på. en halv kurs i naturvetenskapernas idéhistoria har nått sitt slut. nu följer en månads cultural theory and the documentary film varpå den idéhistoriska kursen avslutas parallellt med författandet av ett paper om dokumentärfilm.