drum'n'freebase

den intellektuella klockan har muterats till en allmänt existentiell och tickar så högt att den håller mig vaken hela natten. det enda som befriar hjärtat från klappkören är de uppbrutna rytmerna i aggressiv d'n'b. knappast lugnande, men det överröstar tankarna.

weirdo

den intellektuella klockan tickar och tangentbordets smattrande blir desperationen manifesterad.

att börja.
att hinna.
att bli.

under sankt eriksbron rinner insikten att crumb är vi i koncentrat. precis som hans teckningar är han själv en grotesk variant av våra drömmar, viljor och mörka behov. kanske är det just i urvattningen våra ambitioner drunknar.

(allt jag aldrig skrev
blir summan av mitt författarskap inverterat.)

too fast for love

jo men jag minns att det jag beundrade i indes bok var att han vågade visa sig själv i det kanske minst beundransvärda tillstånd en människa kan befinna sig i - avundsjuk.

allt det andra: ett självmordsförsök, en resa genom usa, ångesten, kan lätt upphöjas av ett heroiskt skimmer. men avundsjuka är så att säga det hjältemodigas antites.

det är något jag vill få sagt med detta.
något om att hålla ett fullbordat verk
av en runt-20-årig-författare i handen.
något om att se en bekants ansikte i tidningen.
något om den andlig-intellektuella klockan som tickar.

men jag är inte lika modig.