skillnaden mellan camus och sartre är att camus reflekterar känslan av livets meningslöshet, medan sartre dessutom reflekterar kring den. ingen kan fånga själva essensen av den känslan, panikartad och verklighetsupplösande, som sartre.
om man får vänta några timmar eller några år är samma sak när man tappat illusionen om att vara evig.
eftersom det i första hand var språkets torftighet som störde mig i främlingen och inte dess innehåll, hade det varit orättvist att bedöma boken på den grunden. det är ju inte camus själv jag läser utan en översättning. visserligen en som hyllats för att vara mycket mer trogen originalet än tidigare version, men inte desto mindre. jag har därför inte recenserat camus bok, utan skrivit om översättandet och hur jag letar efter textens kärna:
främlingen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar