miramar

just precis nu hör jag som för två år sen
jag har lämnat buenos aires
jag ser havet

jag flyter med flugufrelsarinn på blåljumma vågor

men tonernas svall för med sig sidentrasorna
jag aldrig lyckades sy samman

du med de gröna ögonen
och cigarettminnen på din hud

du som levde för den stillade stunden
innan sömnen tilläts dig

du som bad mig lova att aldrig lämna
trots att du redan var borta

och du, som började för att se vad de såg
och nu måste leva med slutna ögon

hårdvaluta

i sverige är det konsertbiljetter som säljs till överpris, i buenos aires är det pengar. det märkliga fenomenet bygger på samma metod, men involverar ännu en komponent, busstrafiken.

allt bottnar i den (o)tacksamma kombinationen av bristande teknologi, korrupta regeringar och överstimulerad brottslighet.

göteborgs spårvagnar må vara sveriges långsammaste kollektiva färdmedel, men den som kliver på kan betala snigelturen på en rad olika sätt: förköpskort, månadskort, mynt, sms-biljett och till och med en kombination av förköpskort och mynt, om pengarna på kortet inte skulle räcka till.

på buenos aires bussar gäller mynt.

i sverige köper någon en stor mängd konsertbiljetter, väntar tills de tar slut hos de officiella återförsäljarna och säljer dem, i takt med att efterfrågan ökar, till allt högre priser. en cirkulär process eftersom biljetterna i viss bemärkelse tar slut just på grund av att denna någon köpt ett särskilt stort parti.

det argentinska bussdilemmat leder till ett snarlikt fenomen.

utan mynt - ingen bussresa.
brist på mynt - ökad efterfrågan.
ökad efterfrågan - priserna skjuter i busstaket.

på något sätt har kriminella organisationer lyckats få slut på (eller åtminstone avsevärt minska) mängden mynt på marknaden. den alltjämt korrupta regeringen gör dessutom sitt genom att hålla nere tillverkningen, troligtvis på grund av att det kostar mer att få fram mynt än sedlar. en peso i myntform är inte längre en peso, utan en bussresa och därmed värd mycket mer. man växlar inte längre sedlar för mynt, man köper mynt för sedlar.

längst med husfasaderna sitter människorna du kan handla av. köpa pengar, för mer pengar.

pupiller

jag vet inte om det är ett steg i rätt riktning, men ett steg är det i alla fall: jag har startat en systerblogg till vidga. den heter pupiller och har, som namnet insinuerar, en mer specifik inriktning på det visuella, närmare bestämt film och serier.

jag inleder med en något modifierad version av en essä från 2007 där jag diskuterar skräckfilmsbruk i egenskap av andligt-intellektuellt sökande. kortare texter utlovas därefter.

adressen är: pupiller.blogspot.com

drum'n'freebase

den intellektuella klockan har muterats till en allmänt existentiell och tickar så högt att den håller mig vaken hela natten. det enda som befriar hjärtat från klappkören är de uppbrutna rytmerna i aggressiv d'n'b. knappast lugnande, men det överröstar tankarna.

vaken

min drömvärld genomsyras numera av rock'n'roll-myten minus rock'n'roll. understimulerad är ett understatement.

karbonpapper

jag tackar er. för att gränsen äntligen är överskriden. spegeln är sönderslagen. men vad speglar skärvorna? kan ni säga mig det?

att visualisera verklighetens sönderfall. en klyscha kanske. inte när de lyckas. adrian lynes jacob's ladder. polanskis repulsion. för att nämna några. galenskapens melankoli i silent hill 2, en milstolpe i mina sena tonår, en utmaning av alla mina tidigare uppfattningar om spelmediets potential.

bergmans vargtimmen för tredje gången. upphör aldrig att fascinera mig. liv ullman som frågar oss om kärlek gör sinnessjukdomen smittsam. erland josephson som klättrar väggar av svartsjuka.

dygnsförskjutning deluxe

lite dubstep, natten till ära. benga & coki - night.