xanadu of yesteryear

obebodd villa i buenos aires

hårdvaluta

i sverige är det konsertbiljetter som säljs till överpris, i buenos aires är det pengar. det märkliga fenomenet bygger på samma metod, men involverar ännu en komponent, busstrafiken.

allt bottnar i den (o)tacksamma kombinationen av bristande teknologi, korrupta regeringar och överstimulerad brottslighet.

göteborgs spårvagnar må vara sveriges långsammaste kollektiva färdmedel, men den som kliver på kan betala snigelturen på en rad olika sätt: förköpskort, månadskort, mynt, sms-biljett och till och med en kombination av förköpskort och mynt, om pengarna på kortet inte skulle räcka till.

på buenos aires bussar gäller mynt.

i sverige köper någon en stor mängd konsertbiljetter, väntar tills de tar slut hos de officiella återförsäljarna och säljer dem, i takt med att efterfrågan ökar, till allt högre priser. en cirkulär process eftersom biljetterna i viss bemärkelse tar slut just på grund av att denna någon köpt ett särskilt stort parti.

det argentinska bussdilemmat leder till ett snarlikt fenomen.

utan mynt - ingen bussresa.
brist på mynt - ökad efterfrågan.
ökad efterfrågan - priserna skjuter i busstaket.

på något sätt har kriminella organisationer lyckats få slut på (eller åtminstone avsevärt minska) mängden mynt på marknaden. den alltjämt korrupta regeringen gör dessutom sitt genom att hålla nere tillverkningen, troligtvis på grund av att det kostar mer att få fram mynt än sedlar. en peso i myntform är inte längre en peso, utan en bussresa och därmed värd mycket mer. man växlar inte längre sedlar för mynt, man köper mynt för sedlar.

längst med husfasaderna sitter människorna du kan handla av. köpa pengar, för mer pengar.

ahasverus äventyr

'wandering...?' i gestured at the wooded parkland. 'i go for walks. what's the point of all this landscape if no one sets foot on it?'
'it's more for show. like most things at eden-olympia.'

stadspromenader, i nöd och lust. stockholm på natten, musik i hörlurarna, över broar, under tankar, genom minnen.

men inte här. tvärt om, här. inget behov av att leka äventyr, hitta nya gator i välbekanta kvarter, vakendrömma mig vilse.

jag tog min första ensamma promenad igår. korsade några gator längst avenida pueyrredon. varje steg en kamp mot massan. trottoaren räcker inte till. inte luften heller.

sätter mig till slut på ett café för att äta lite. andas ut. mitt emot mig en gammal kvinna.

jag avverkar några sidor super-cannes. kvinnan hasar förbi, går mot dörren.

jag ställer mig upp för att hjälpa henne ut.

nej, nej, gör er inget besvär. jag är strax tillbaka. vad är klockan, förresten?

innan jag hinner svara slår hon upp dörren. den förblir öppen. jag ser henne hasa sig ut på trottoarkanten. ställa sig över ett gatlock. urinera.

postkultur

reality is just what we tell each other reality is, sa min dåvarande resekamrats mage.

kultur tillhör det förgångna, tycks min nuvarande påstå.

den förste håller jag med.

den andre är jag tveksam till. men möjligheten tilltalar mig:

'culture shock...?' she repeated. 'actually , i love it here already.'
'good.' penrose beamed at the back of her head. 'why, exactly?'
'because there isn't any culture. all this alienation... i could easily get used to it.'

ett postkulturellt tillstånd förutsätter en frigörelse från den egna historien. vad, om inte vårt förflutna, utgör grunden för vilka vi definierar oss som just nu?

i den obotliga nostalgins buenos aires, bland förfallna sekelskifteshus och svarta hattar, är ett uppbrott med det förflutna svårt att ens spekulera kring.

aldrig har super-cannes ultramoderna, artificiella existens känts mer avlägsen. historiens död en saga i sig.

jag minns samuel r.

1.

det är så kul att höra dig snacka lunfardo, säger hon med sitt bländande leende. jag har har knappt reflekterat över det. eller har jag? min porteño-spanska, uttalet och slangen som gör att jag direkt kan identifieras som argentinare, har kanske inte helt och hållet uppstått genom passiv språkutveckling. det kan hända att jag anstränger mig lite extra, när jag väl är här, att låta som de.

2.

hon håller inte med och det är ju hon som har sett honom åldras, bli sjuk och dö. men för mig förblir han patriarken. i skuggan av hans minne är jag för alltid en liten pojke.

det är familjemiddag och jag ser honom sitta på kortsidan av bordet. alla vet att det är han som bjuder. till och med när någon annan gör det.

födelsedagar med jag-vet-inte-hur-många gäster. familj, vänner, medarbetare, gamla medlemmar i den judiska socialistiska föreningen han är ordförande för under en tid. det är honom de kommer till när en konflikt behöver lösas. när de behöver råd. eller pengar. det sägs att han tillhör kohanim, att han är ättling till det gamla prästerskapet. han är ateist.

ännu i 70-årsåldern är han snygg. skjorta, kavaj, det tunna håret kammat bakåt. huden så mörk att han sticker ut i den judiska gemenskapen och har fått sitt smeknamn därefter. en rättvis gudfader. en don corleone med rena händer. bilden understryks av det 70-tal som på något sätt stannat i hans kläder, hans våning, hans smak. det var ju då allt gick uppåt.

hon håller inte med, för henne är han en helt annan farfar. hon har givetvis rätt. också. han är en äkta man. han är tre fäder. tre farfäder. han är många vänner, många chefer, många medarbetare. han är död. han lever vidare.

apropå

utmaning: att säga något om var och en av de 305 skivor jag har på hårddisken.

anledning: mitt sätt att betala tillbaka. skapande för skapande.

egentlig anledning: medicin mot den åkomma jag ådragit mig under mina studieår. låt oss kalla den akademikersjukan. eller som huxley säger: there is always money for, there are always doctorates in, the learned foolery of reserach into what, for scholars, is the all-important question: who influenced whom to say what when? jag vill tala utan noter. tycka bortom vetande (och jag inser ironin i att jag använder mig av ett citat för att understryka min poäng).

problem: den ständigt växande samlingen. för tillfället 16 skivor som väntar på att brukas.

potentiell lösning: buenos aires. jag kommer troligtvis ha mycket fritid.