techno, inte tvärflöjt

progg-revival råder bland stefan thungrens popnördiga vänner och han känner sig orolig över att tvärflöjtsrock som ligger farligt nära new age-musik återigen väcker nyfikenhet 2009. han är så skraj att han inte bara tillägnar problemet en krönika, utan även sin senaste stockholmsnattstripp.


humorn ligger, för den som missar den, i parallellen mellan progg och knark. småkul, absolut.

min egen proggromans tändes med roger waters roskildespelning 2006, rykte starkast något år senare och har sen dess sakta slocknat och ersatts av electro. enligt thungren gör jag numera alltså alldeles rätt. enligt mig resonerar han alldeles fel. dels är gränsen mellan progg och electro inte alltid självklar. dels är den tidiga house thungren förespråkar som motgift till knarkig new age rätt mycket... ja, vad ska man kalla det?

fever ray

the knife-karin goes solo under namnet fever ray och släpper skiva i mars. första videon till första singeln som är första låten på första plattan kom tydligen redan i december, men för mig är det här 2009. jag vill att det här ska vara 2009. om det här är vad jag har att se fram emot i musik- och videoväg är jag jävligt nöjd med det här året.

shoot her while she's happy

förra året såg emma gray munthe 738 filmer. hon läste 40 böcker och såg 18 kompletta säsonger av olika tv-serier. hon köpte även 104 album.

jag tänker inte kommentera förhållandet kvantitet/kvalitet. det är uppenbart att mängden kultur emma gray har konsumerat under 2008 är viktig för henne, tillräckligt viktig för att hon ska delge den sina bloggläsare. i exakta siffror.

jag är inte helt säker på om det är en bedrift att snitta två filmer per dag, däremot imponeras jag av att hon håller koll på allt hon konsumerar. i år börjar jag därmed skriva en klogg. en kulturlogg med andra ord. filmer, böcker och skivor jag ser, läser och hör för första gången hamnar på en liten lista som jag kanske kanske presenterar inför nyåret 2010 ifall jag 1) fortfarande driver vidga och 2) inte är död.

"massör fick kuklarz på spåret"

upptäckte precis att det finns en svensk författare som heter kuklarz i efternamn. först tänkte jag 'jösses vilken barndom'. sen såg jag att det är en pseudonym. enligt svd-artikeln en klockren sådan, eftersom namnet påminner om ordet för 'dockteaterspelare' på polska. men han skriver på svenska. jag skulle inte skicka mina barn till kuklarz dockteater.

en mystikers tröst för de sömnlösa

god appears, and god is light,
to those poor souls who dwell in night;
but does a human form display
to those who dwell in realms of day.

...en värld i ett sandkorn

naturen är en sfär vars centrum finns överallt och vars omkrets inte finns någonstans, säger den franske 1600-talsmatematikern jag aldrig har hört talas om.

och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka meningen, eftersom kontexten är något oklar (jag läser den i en text om en fransk 1700-talsarkitekt jag aldrig har hört talas om).

men jag läser om meningen och vill av någon anledning byta 'naturen' mot 'universum'. och jag tänker på william blakes vackra ord om oändlighet:

to see a world in a grain of sand, and a heaven in a wild flower, hold infinity in the palm of your hand, and eternity in an hour.

och tänker att det som fångar mig i blakes vision är att det oändliga är tillgängligt för oss, eller än mer, att vi är en del av det oändliga. att allt finns i allt, som huxley senare uttrycker det.

kanske är det oändligheten den franske matematikern talar om. var placerar man mittpunkten i det som saknar gränser? var börjar det som alltid har varit?

camera obscura

till skillnad från ett foto är världen inte inramad: blicken strövar och kan ta in det som är utanför marginalerna.

genom själva sin beskaffenhet kan kameran alltså göra en subjektiv verklighet allmän, eftersom det som visas är verkligt, men det som utelämnas är verkligheten.