liquid funk

helt underbart sound! steve reich goes d'n'b, typ. smekande stråkar och elektriska stötar och det ena motsäger inte det andra.

restrospektivt

tim l ska efter sin första gång ha sagt att han aldrig kommer kunna ta livet på allvar igen. om han upplevde insikten som positiv eller negativ framgår inte. det blev hur som helst många gånger efter det. det är sällan den där första insikten tillfredsställer. en skev linje påbörjas och med den en önskan om en fullbordad cirkel. det är sällan den sluts första gången. sällan de efterföljande gångerna sluter den heller.

det rena året

så mycket tankar om hur jag borde. till och med (eller inte minst) här på bloggen. men fuck it.

2008, ett jävligt speciellt år. det rena året, på sätt och vis. i alla fall från april och framåt. avstånd. göteborg, budapest, djursholm, buenos aires. överallt utom i mitt inre stockholm.

slutligen tillbaka, men utan nån aning om var jag är.

vinkat av många senaste veckorna. en är i usa. en är i england. en åker till grekland imorgon, sen till indien. ni gör mig.

sara, tack för att du gjorde 2008 till ett unikt år i mitt liv. mitt 2008 är ditt.

(och det finns saker jag önskar att jag aldrig behöver uppleva igen.
saker ni är frikopplade från. saker i mig.
mitt enda hopp inför det nya året.
inga löften.)

om några dagar - 2009. framtiden.

pjanoo

kan inte sluta lyssna på den här d'n'b-remixen av en annars rätt medioker (men catchy) klubbdänga. för övrigt påminner pappa ray ray/morfar ginko lite om szimpla kert i budapest.

essentially cattaneo

hernán cattaneo inledde min fantastiska festivalupplevelse i buenos aires och jag blev minst sagt glad när jag hittade den här mixen igår. mjukt, mystiskt och minimalistiskt av argentinas house-dj nummer 1.

fly, lyttle byrd

and i will remember the place that is now
that has ended before the beginning

även om jag inte kommer ifrån känslan av att min utbildning inte gjort mig till något annat än ännu mer vilsen i tillvaron, måste jag erkänna att jag känner mig lite stolt när jag äntligen håller examensbeviset i handen och ser betyget väl godkänt på varje kurs och utmärkt på praktiken. pass with distinction är för övrigt vg på engelska. fint.

jag har fortfarande ingen aning om vad jag duger till, vad jag kommer bli när jag blir stor, eller, för att vara ärlig, vad jag är. men nu vet jag i alla fall vad jag kan kalla mig. filosofie kandidat på kulturvetarlinjen med huvudämnet filmvetenskap eller (bara för att det låter ännu finare på engelska) bachelor of arts in humanities with major in cinema history and theory.

nu kan jag börja. eller sluta.

Varkeneller

Aldrig är tillvaron tyngre än
när blott tanken på flykt blivit boja
"Blunda för brännpunktens ljus, min vän."
viskar en fru Paranoia

"Var finner jag lättnaden då," undrar jag
men hon tvingar tyst med mig i tryckande dans
"när all annanstans fattas mening ändå
och allt här och nu saknar sans"