early discarders

med jämna mellanrum följs det härliga högerbladet av en klockren serie som på pricken fångar den stockholmska skitnödigheten vi alla, på ett eller annat sätt, är med om att upprätthålla. den utgår från ett kritiskt inifrånperspektiv och det är det som gör den så träffande och samtidigt djupt mänsklig; pelle forshed och stefan thungren är inga haters men hittar samtidigt det komiskt tragiska hos aktörerna på fältet kallat 'stockholmsnatt'.

under en konversation om att ute blir det nya inne, att 2009 är moget för tidigt 90-tal och att midjeväska borde ersätta chihuahuan (nu när de stackars små liven återgått till att vara hundar och inte accessoarer) inser jag det stockholmsnattska i att sitta, om än ironiskt, och dissa och diskutera det nya årets trender. jag är ingen hipster, har aldrig varit på spy bar och upptäcker alltid, när jag tittar på random gammal bild, att jag ännu en gång totalt lyckades missa modemålet det året (vilket ju, om jag tänker ett steg längre, får mig att misstänka något om mina nuvarande odds). jag visar senaste stockholmsnattstrippen för polaren.


halvt ironiskt, halvt hoppfullt kommenterar jag:

- det här är du och jag. early discarders.
- absolut. 2009 sög, svarar min briljante vän.

headhunter - prototype

fuck me sideways, vad kallt det har blivit i stockholm stad! inte riktigt lika schyst promenadväder som för några veckor sen. perfekt för headhunters debutalbum, dock. det är inte så mycket att den värmer, snarare sänker hans kyliga techno-tunga dubstep min egen kroppstemperatur. jag blir ett med januari.

fastnar särskilt för låten prototype. låga, valiumvaggande acid-slingor inbäddade i dubstep-beats. en kombination jag aldrig har hört tidigare. vad ska man kalla det? acid dub? den som kan gissa vilken film han har samplat bjuder jag på en bärs nästa gång vi ses.*



*inte 'en bärs' som i 'vi går och tar en bärs' och menar 'vi går och tar fem bärs'. jag menar verkligen en bärs. kalla mig snål. jag kallar det konsekvensen av att vara kulturell mångsysslare. (erbjudandet gäller för övrigt bara er som jag faktiskt brukar ta en bärs med, inte dig som bara råkat trilla in på bloggen och hoppades på att äntligen få chansen att träffa mig i egen hög person.)

hobo humpin' slobo babe

jag var 10 år '94 och tillhör därmed den så kallade generation y, som det skrivits en del om på senaste tiden. vi är totalt illojala, lever för att förverkliga oss själva, tror inte på något som av någon betecknats som 'sanning' och lär väl sluta som a) kreatörer eller b) söndersyrade psykfall.

vi är barn av postmoderniteten, uppvuxna i en värld av kopior utan original. 'allt fast förflyktigas' - en radikal tanke en gång i tiden - ter sig för oss främmande och föråldrad. i vår tid har själva skillnaden mellan fast och flytande lösts upp. walter benjamin frågade sig på 30-talet vad som händer med konstverket i den tekniska reproduktionens tidsålder. kan man över huvud taget tala om ett original när verket är tusentals identiska skivor eller filmrullar? det finns ju bara en äkta mona lisa men vilken är den äkta borta med vinden? 70 år senare, när teknisk reproduktion har blivit digital, är inte bara originalet utan även kopian på väg att bli en abstraktion. en koan för 2000-talet är kanske "vad väger en mp3-fil i handen?"

jag var som sagt 10 år '94 och risken finns för att det i sig kommer att räcka som förklaring för mina framtida diagnoser, men om inga andra sanningar finns så finns åtminstone denna: henrik schyffert var, vid sidan om filmnet, nåt av det häftigaste vi hade på den tiden.

silently shouting 'happy new year'!

jag kan inte fatta att jag inte har sett den här snedtrippade musikvideon förrän nu. inte för att den på något sätt illustrerar min alldeles förträffliga nyårsafton, annat än att silent shout var en av alla grymma låtar som spelades på minifesten jag hamnade på.

hade inga större förhoppningar om firandet annat än att

* inte bli osams med halva min vänskapskrets (05/06)
* inte slå ut mina minnescentra med en dumdristig kombination av rusmedel (06/07)
* inte varva dryckmässig nykterhet med näsväggsnötning (07/08)

med andra ord hoppades jag på en lugn, vänskaplig och lagomlullig nyårsnatt utan skandaler och fick alldeles riktigt en lugn, vänskaplig och snurrfull nyårsnatt utan skandaler.

(att glida runt i skatteskrapans studentkorridorer känns som att hamna i random thriller från '93 med, säg, sharon stone eller wesley snipes. utsikten från den unga konstfack-kvinnans lägenhet var fantastisk och från 18:e våningen tittar man faktiskt inte uppåt på fyrverkerierna utan rakt fram.)

men det var senare. först en mysig middag med adam och erika och electro. de lyckades laga den godaste laxen jag någonsin ätit och jag lyckades blanda den vidrigaste cuba libre vi någonsin druckit. happy helper. helter skelter.

liquid funk

helt underbart sound! steve reich goes d'n'b, typ. smekande stråkar och elektriska stötar och det ena motsäger inte det andra.

restrospektivt

tim l ska efter sin första gång ha sagt att han aldrig kommer kunna ta livet på allvar igen. om han upplevde insikten som positiv eller negativ framgår inte. det blev hur som helst många gånger efter det. det är sällan den där första insikten tillfredsställer. en skev linje påbörjas och med den en önskan om en fullbordad cirkel. det är sällan den sluts första gången. sällan de efterföljande gångerna sluter den heller.

det rena året

så mycket tankar om hur jag borde. till och med (eller inte minst) här på bloggen. men fuck it.

2008, ett jävligt speciellt år. det rena året, på sätt och vis. i alla fall från april och framåt. avstånd. göteborg, budapest, djursholm, buenos aires. överallt utom i mitt inre stockholm.

slutligen tillbaka, men utan nån aning om var jag är.

vinkat av många senaste veckorna. en är i usa. en är i england. en åker till grekland imorgon, sen till indien. ni gör mig.

sara, tack för att du gjorde 2008 till ett unikt år i mitt liv. mitt 2008 är ditt.

(och det finns saker jag önskar att jag aldrig behöver uppleva igen.
saker ni är frikopplade från. saker i mig.
mitt enda hopp inför det nya året.
inga löften.)

om några dagar - 2009. framtiden.