onsdag 4 februari 2009

de mysteriis dom sathanas



vår filmfestival avslutades med en riktigt mysig dokumentär om norsk black metal och sen dess har darkthrone och mayhem manglat mina öron. då och då drabbas jag av black metal-mani och efter att ha sett fenriz skeptiska blick och skojiga ansiktuttryck väcktes min mörka lust på nytt.

saker med until the light takes us som gjorde mig glad:

att fenriz snackar sig varm om techno och house.

att det avantgardistiska percussion-introt till mayhems första skiva deathcrush är komponerat av conrad schnitzler från tangerine dream.

varg vikernes. han är skrämmande karismatisk. jag glömde för en stund vad jag hört om hans antisemitism och lät mig charmas av en man som skrattar finurligt och betraktar sitt 21-åriga fängelsestraff som en klostervistelse där han har tid att ägna sig åt det viktiga i livet - läsning och kontemplation. (det faktum att han ser mig som roten till all världens ondska gör mig ledsen i ögat.)

att 'burzum' uttalas 'bykhsym' på bergens bymål.

harmony korine. han gör ett oförklarligt inhopp där han står utklädd på ett konstgalleri och bjuder på en bisarr dans.

saker med until the light takes us som gjorde mig ledsen i ögat:

att varg vikernes ser mig som roten till all världens ondska.

frost från satyricon. sorgsna emo-pojkar blir inte ondskefulla black metal-monster bara för att de hugger sönder en soffa på ett konstgalleri. särkskilt inte om det görs på beställning av konstgalleriet.

Inga kommentarer: